Nu finns äntligen ”ORBITING A DEAD STAR” att beställa på vår hemsida.

Eftersom vi fått så fin respons av alla er där ute och det verkar finnas ett stort intresse för att köpa skivan som Vinyl LP, så kan vi nu erbjuda er ”ORBITING A DEAD STAR” på vinyl.

Skivan är en 12” Gatefold med texter till alla låtar limiterad till 200ex.

Beställ nu!

Videos

Music

Recensioner av "Orbiting a Dead Star"

9.5/10

Från Sverige ger AMBASSADORS OF THE SUN oss ett av de mest komplexa och bäst skrivna albumen 2020: “Orbiting a Dead Star”. Det är inte lätt att beskriva dess ljud eftersom det blandar olika element: å ena sidan tung, progressiv och doom metal, psykedelia från 60-talet och någon annan grunge touch och å andra sidan ett oändligt antal melodiska tillägg och experiment. Teknikaliteten och kompositionen är mycket bra och utan tvekan har de visat hur man presenterar verket.

“Disciple” varar i nästan nio minuter, varav två börjar som en atmosfärisk marsch med medeltida och krigsliknande övertoner. Tungmetallbasen landar omedelbart och gör det genom omättliga trummor och riff som laddas med förtvivlan. Det är den första låten och AMBASSADORS OF THE SUN lägger ribban högt.

Vid denna tidpunkt kunde vi fråga oss själva, borde de ha sparat det här spåret till sist?

Svaret är nej. Även om det verkar otroligt, kommer överraskningen ämne för ämne och verkar komma till oss med otrolig lätthet.

På nästa låt, “Snail”, en av mina favoriter på hela albumet trots att det är svårt för mig att bestämma, är riffen en riktig explosion. De väver en stark, fängslande linje som skruvas in i hjärnan och sedan … Wow, påminner inte den rösten dig om Layne Staley? Det är det grungeinflytande som vi nämnde. Om vi ​​klippte den början och lyssnade blindt på den, skulle det låta som kören av “Love, Hate, Love” av ALICE IN CHAINS.

Ämnet fortsätter att växa men då och då har det upp- och nedgångar, vilket bidrar positivt enligt min mening.

Den tredje låten är “From The Shadows” och här skjuter bandets tyngsta och mest extrema åder. Gutturalerna halshögg allt i deras väg och under dem bär riffen melodin. Vi hittar också upp- och nedgångar så på 90-talet, det som kanske skiljer eller placerar gruppens kön. Men hej, som jag sa i början, sanningen är att det är en mycket eklektisk grupp musikaliskt sett.

“Cinnabon” har en mycket mer akustisk och mjukare början som påminner oss om PINK FLOYD gitarrlinjer. Jag gillar verkligen de samtidiga beat av trummor och gitarr som föregår rösten, det ger en konstig och fängslande touch som senare tjänar till att låten kommer till kören utan att den är pastell eller tråkig.

Tvärtom, det här albumet är allt annat än tråkigt eller repetitivt.

Vi fortsätter med ”So Long”. Vi lyssnar på några klockor och några bilar för att komma in i en urbana historia och där börjar gitarrerna låta och lite rösthyl. Den här gången bär grungevenen (personligen påminner det mig om TEMPEL OF THE DOG eller MOTHER LOVE BONE, även om det kanske är väldigt långsökt) av den instrumentala delen men med ett stort bidrag från rösten. Refrängen är lång och eterisk, något du inte förväntade dig.

“Aches and Pains” har några riffs som jag älskar: mörk, melodisk, nostalgisk, iögonfallande, … Texterna injiceras antingen efter den melodin eller gör ett harmoniskt eko som elektrifierar melodin ännu mer.

Då visas “1-9”, väldigt mycket i positionen ”Från skuggorna” eftersom det utnyttjar det extrema såväl som det som fortsätter, ”Baretta”, det senare ännu mer dömt och rå utan tvekan.

Albumet slutar med “The Masochist”: Talking in silver, en annan fantastisk låt. Från början till slut sammanflätas detta album av sammanflödet av stilar och ljud, vilket skapar en av de bästa verken från förra året.

De av er som redan har hört det vet vad jag menar men de av er som ännu inte har haft möjlighet att sitta ner med denna “Orbiting a Dead Star”, vänta inte längre. Som sagt är det ett mycket varierat album med bra teknik och komposition som villigt påverkar olika musiksmak. Ge det en snurr.

9.5/10 Alicia Castaño Sánchez / Necromance Magazine

http://necromance.eu/ambassadors-of-the-sun-swe-orbiting-a-dead-star/

9/10

Herrejävlar vilket album! Ett släpp i årets toppskikt. Med tunga ändock
dynamiska kompositioner ger oss Ambassadors of the Sun något utöver det vanliga. Allt på skivan finns där för att det helt enkelt behövs. Only killers – no fillers! Sveriges nya stora metal-band!

Tony Asplund / Rockbladet.se

http://www.rockbladet.se/2020/08/skivpanelen-listar-nu-albumen-fran-juli-2020/

9/10

Debutskivan är ett potpurri av intryck. Blanda Ghost, In Flames och Opeth,
garnera med Kadavar för årets viktigaste verk. Tunga, intelligenta och svängiga riff möter rätt melodier. Den episka Disciple välter vilken kiosk som helst. Lägg sedan till Cinnabon och 1-9 och nästa musikexport blir ett faktum.

Fredrik Brolin / Rockbladet.se

http://www.rockbladet.se/2020/08/skivpanelen-listar-nu-albumen-fran-juli-2020/

9/10

Ett band från Dalarna som gjort allting rätt. Det är såhär man slår igenom! Psykedelisk rock, stooner och death-metal blandas friskt med en precisionsrik musikalitet och som lyssnare vill du bara ha mer och mer. Bättre debut än såhär måste vara omöjlig att få till. Imponerande!

André Millom / Rockbladet.se

http://www.rockbladet.se/2020/08/skivpanelen-listar-nu-albumen-fran-juli-2020/

9/10

Ambassadors of the Sun är en ny supergrupp från centrala Dalarna. Debutskivan är en tekniskt melodisk skapelse som är både tung och vacker. Tunga riff blandas med komplexa trummor, lugna partier och ett jävla ställ. Det verbala är ömsom en gonattvisa ömsom en väckarklocka.

Mattias Hedeby / Rockbladet.se

http://www.rockbladet.se/2020/08/skivpanelen-listar-nu-albumen-fran-juli-2020/

9/10

När ambitiösa pressmeddelanden kommer till oss som säger något som “det samlar musikstilar och influenser från sextiotalet till nutid”, blir jag oundvikligen kvar. Det är vanligtvis postnumret för besvikelse. Lyckligtvis är här inte alls vad vi har. Jag vet faktiskt inte ens om beskrivningen i fråga är den som bäst passar vad vi kan höra, men utan tvekan att Ambassadors Of The Suns musik är bortom ambitiös. En progressiv metall som går från extrem till världsmusik men som inte går förlorad i onödiga dagdrömmar eller gimmicks för att locka uppmärksamhet (i en värld som är överfull av taktik som denna). Musik är den som talar högst, melodiskt, alltid, men aldrig lämnar vikten. Det är detta som gör detta till en av de stora skatterna 2020.

Fernando Ferreira / worldofmetalmag.com

https://worldofmetalmag.com/wom-reviews-dgm-solstafir-simon-collins-ambassadors-of-the-sun-nuclear-power-trio-silent-eyes-gargoyl-jakko-m-jakszyk/?no_cache=1&fbclid=IwAR1nk8PdTa8n3lZzcXAhDDnXwh2nQsnhD65–K_gii9uczkOQ6OWMnddAnU

8/10

Mörkt, mystiskt, tungt och välljudande, är min kortfattade sammanfattning. Riffen och melodierna sitter som en smäck i den mäktiga ljudbilden. Bandet är nytt, men kvartetten kan verkligen sin sak och har lång erfarenhet inom denna metal-genre. The Masochist och So Long åker in på mina listor. Magiskt!

Jonas Lööw / Rockbladet.se

http://www.rockbladet.se/2020/08/skivpanelen-listar-nu-albumen-fran-juli-2020/

8/10

Progressiva toner som fått ta sin tid att skapas där kvartetten lyckats ta fram ett eget sound. 9 minuters öppnaren Disciple är särskilt fenomenal på en rakt igenom välkomponerad platta där Dozers Fredrik Nordin visar bredd i röstomfånget. Hoppas innerligt att detta inte stannar vid ett sidoprojekt.

Fredrik Blid / Rockbladet.se

http://www.rockbladet.se/2020/08/skivpanelen-listar-nu-albumen-fran-juli-2020/

8/10

Ambassadors of the Sun från Falun är bevandrade musiker med bakgrund i band som Katatonia och Dozer. Erfarenheten hörs från första tonen. Skivan börjar ståtligt med vacker flerstämmig sång, vilket utlovar mycket – och löftet hålls. Första låten övergår i tung mörk metal som tycks präglas av ångest och hopplöshet. Världens situation ger ingen anledning till positiva horisonter. Men som solambassadörer kan de inte helt ha tappat hoppet, vilket också det viljefyllda slutet av ”Snail” pekar på. De verkar trots allt vilja ta sig an vår döende jordstjärna. Grungen utges för att vara en genre som binder samman medlemmarna. Främst på melodiöst plan når detta örat, men det här är ingen retroskiva. Musiken är snarare framåtblickande och experimenterande, men också ödmjuk. Detta debutalbum innehåller en beundransvärd blandning av rå tyngd och välkonstruerade melodiösa partier. Ofta flyter dessa dimensioner samman på ett elegant sätt. ”Cinnabon” är kanske det bästa exemplet, väl spelat!

Anders Bartonek / Sweden Rock Magazine

https://www.swedenrockmagazine.com/

8/10

Sweet home Falun … eller hur? NEJ? Tyvärr är jag knä-djupt nere i den här svenska rockmusiken igen. AMBASSADORS OF THE SUN kommer naturligtvis från Falun, Sverige och de vet naturligtvis vad de gör. Detta är delvis retro-orienterat 70-tal som tillber Heavy Metal med inslag av progressiv musik och inslag av Groove Metal (till och med ögonblick av QUEENS OF THE STONE AGE-influencer. Nordin på sång är grym som fan, i ena ögonblicket låter det som Ozzy och som en Thrash-sångare i nästa. Detta är återigen riktigt blandat när det gäller ljud och uppenbara influenser, albumet börjar ganska mjukt bara för att senare förvandlas till ett mer grovt klingande band, medan det hela tiden låter komplext på grund av det lysande instrumentala framförandet. Om du gillar en organisk blandning av Progressive Metal, Thrash, Retro-Rock och till och med Grunge (“The Masochist”). Om du desperat behöver något som förkroppsligar motsatsen till musikalisk tristess bör du kolla in AMBASSADORS OF THE SUN.

Slutsats: Kolla in det här, lita på mig!

Dennis Eikenkötter / Horror Patch

https://horrorpatch.com/2020/10/10/review-ambassadors-of-the-sun-orbiting-a-dead-star/

Ambassadors of the Sun från Sverige, detta är en bit av Retro Progressive Metal. Det har ett sound som påminner om en gyllene era av Rock men ändå är det uppdaterat och verkligen tänjer på gränserna för metallens mer tekniska sida. Det finns tydliga influencer av Groove och Stoner här tillsammans med sång som verkar ha en hel rad olika stilar och sound. Först trodde jag att det var mindre Goth Wednesday 13, men det är mycket mycket mer! Albumet släpptes redan i juli, hur lyckades jag missa detta. För någon av er som har missat detta album ….. Jag uppmanar er att ta er lite tid och lyssna. Aches And Pains är häpnadsväckande och mycket relevant för mig just nu, Cinnabon är ytterligare ett spår tillsammans med låten 1-9

Få det här albumet på rotation!

Dave Ford / Cyder Baby

https://www.cyderbaby.co.uk/page-3

Dessa svenskar är knappast införlivade i en enda genre och kan till och med klassificeras som samtida progmetall, men vi får uppleva något mer än det med bandet, inklusive riff som kan variera från punk till doom metal.Med robustheten hos tunga rockriffs, leads fulla av förväntan och bombastiska trummor utarbetar kvartetten också några melodiska delar, särskilt om vi tar hänsyn till refränger med teman som “From the Shadows”.Kort sagt, Ambassadors of the Sun vill vara tunga och vackra samtidigt – de gjorde det.

Metal Hammer Portugal

https://metalhammer.pt/ambassadors-of-the-sun-subsolo/

Instagram

Kontakta